Stinkande cykel

Bilden har jag lånat från www.cykelringen.se

Om två dagar fyller sonen två år. I går gick min sambo till cykelaffären för att köpa en gåcykel (av trä!) i present.

När han kom hem med det stora paketet var han mycket nöjd och jag kan tänka mig att den lilla killen också skulle ha blivit mycket nöjd. Vi öppnade lite på kartongen och drog fram ett styre. Plötsligt började det lukta illa. Stanken kom från de svarta plasthandtagen. När jag tog i det spred sig den starka lukten till mina fingrar där den satt kvar en lång stund.

– Usch, skrek jag och sambon sänkte huvudet och suckade ljudligt. Han packade ner delarna igen och med frustrerande steg promenerade han tillbaka till cykelaffären för att lämna tillbaka den lilla cykeln. I affären provluktade han på flera olika märken och de var lika illa. Även de svarta däcken stank. I affären kunde de inte svara på några frågor om vad det var för slags plast eller vad det var som luktade.

Anledningen till min reaktion är att man i Danmark har undersökt just svart plast på handtag och däck på barncyklar och upptäckt att de kan innehålla cancerframkallande PAH:er. Kolla länken:
http://www.forbrugerkemi.dk/nyheder/born/kraeftfremkaldende-stoffer-udbredt-i-legetoj
PAH är en förkortning av polycykliska aromatiska kolväten och är ett samlingsnamn för ett stort antal ämnen. Flera av dem är långlivade, bioackumulerande samt kan orsaka cancer. De återfinns ofta i bland annat bilavgaser och vägdamm med partiklar från däck och vägbanor. I bildäck finns det begränsningar på hur mycket PAH:er det får finnas men de reglerna gäller inte för cykeldäck. I leksaksdirektivet finns inte heller några krav på begränsningar av de här ämnena.  

Att cykeln ska användas utomhus är ju i och för sig en förmildrande omständighet och om det bara var däcken som stank hade jag kanske kunnat haft överseende. Jag hade tvättat dem noga och sedan låtit dem ligga ute på balkongen och lufta av sig ett tag. Men handtagen har man ju en sådan närkontakt med och jag gillar inte tanken på barnhänder som stinker oljig plast. Särskilt inte när man har en kille som älskar att suga på tummen.

Jag har mejlat cykelföretaget REX i Halmstad som producerar de här cyklarna men har inte fått något svar. Nu har jag jättedåligt samvete över att sonen blir snuvad på fina cykeln och försöker leta upp en liknande variant på Blocket. En cykel där den värsta plastlukten har försvunnit. Helst någon utan svarta plasthandtag. Men det är bråttom! Snart fyller han ju år!

Leksaker med långt liv

Hej!

Här om dagen var jag på en workshop hos Retoy. Känner ni inte till konceptet så kolla här: http://retoy.se/

Hos Retoy kan barn lämna in de leksaker som de tröttnat på och hitta andra att ta med sig hem. Det är smart av minst två anledningar. Dels så minskar miljöbelastningen då färre leksaker behöver nytillverkas och dels får barnen ett sunt förhållningssätt till konsumtion. Ett barn överöses med 30 kg leksaker per år i Sverige och har i snitt fem hundra prylar på sitt rum, och då är inte varje legobit eller pusselbit räknade. Jag tror att de konsumtionsmönster som man lär sig som barn sitter i när man blir vuxen. Det är bra att lära sig att ta vara på jordens resurser och rädd om de saker man har.

Men jag ska erkänna en sak. Innan jag besökte Retoy i tisdags så var jag lite skeptisk till deras verksamhet. Jag vet ju nämligen hur det kan se ut på second hand affärer med exempelvis gamla mjuka plastleksaker som med stor sannolikhet innehåller ftalater som för länge sedan varit förbjudna.
Men jag blir positivt överraskad då det här är ett problem som de tar på största allvar och att de jobbar med att ta fram modeller för att sortera ut sådant som sannolikt kan vara dåligt. Bland annat plockar de bort mjuka plastleksaker som luktar plast eller parfym samt produkter som slime och modellera. Och hela mötet i tisdags handlade om att bli ännu bättre på den här utsorteringen.

Så kolla in om Retoy finns på en plats nära dig eller arbeta för att det ska finnas. Låt sedan de bra leksaker som ni har där hemma få ett långt liv!

/Katarina

Minns ni den flamsäkra polyetservadden?

Strumplarver. Extremt miljövänliga lekdon.

Jag fick svar från Panduro för ett tag sedan och det visade sig att vadden är obehandlad. De försäkrar också att de inte tillsatt någon kemikalie i tillverkningen som skulle kunna ha flamskyddande effekt på slutprodukten. Anledningen till att de skriver att den är flamsäker är att den har klarat ett engelskt "pyrtest". Vadden börjar inte brinna om den utsätts för exempelvis en pyrande cigarett. Däremot klarar den inte av öppen låga. Men frågan som följer är om något kan kallas flamsäker om den inte klarar en flammande låga. Borde kallas pyrsäker, eller hur? Falsk marknadsföring gånger två om ni frågar mig. Vissa kunder blir vilseledda att tro att vadden klarar mer eld än den gör. Och så har vi kunder som mig som blir vilseledda och förskräckta på grund av att de tror att den är behandlad med hälsovådliga kemikalier. Bättring Panduro! Och tack till kemist Helena Norin på Naturskyddsföreningen som varit behjälplig.

Under tiden har jag i alla fall beställt ekologisk ull till svärmors hemvirkade goseuggla. Den kommer nog vara fix och färdig till sonens tvåårsdag. Den blev konstruerad så att den går att öppna så att man kan plocka ur ullen om ugglan behöver en omgång i tvättmaskinen. På så sätt slipper man problem med hoptovad ull.

Jag kan inte påstå att jag själv tillhör den pyssliga typen men faktisk blev det ett par strumplarver för ett tag sedan. Föreläste på en familjedag i kyrkans regi som skulle kombineras med miljövänligt pyssel. Strumplarvernas antenner är väl det enda som går att ifrågasätta. Annars består de av gamla strumpor och lite garn (se foto ovan). Fyllningen löste vi genom att klippa remsor av ett utslitet lakan. Miljövänligare leksak går väl knappast att hitta, möjligtvis om man vill leka med kottar.

Ha en trevlig helg!